Denna sida innehåller en artikel av Sanna Vestin. För aktuell information från andra källor, se den grå rutan.
Snart var allt över. Aktionen var förgäves. Polisen hade föst undan människokedjan, bussen hade gått iväg. De som brutit mot lagen hade gripits, men släppts efter förhör.
FEL, FEL, FEL! Ingenting är över, ingenting var förgäves, de som brutit mot lagen är inte förhörda.
Ingenting är över. För dem som nu sitter på planet har en ny helvetesresa börjat. Om några månader kommer många att vara på flykt igen. Någon - kanske mannen som bott så länge i Sverige, arbetat och betalat skatt - kommer att vara kidnappad och misshandlad. Någon annan - kanske kvinnan som blev hotad till livet för att hon gick i jeans istället för slöja - är försvunnen. Ett par - kanske av de kristna - har dött i ett bombattentat. Och någon - kanske den homosexuelle killen - lever gömd i Irak istället för i Sverige.
Detta kan vi gissa därför att vi vet vad som hänt med dem som utvisades förra året. Carolyn Ennis på FN:s flyktingorgan UNHCR i Bagdad säger att säkerheten inte kan garanteras och att ingen bör skickas till Irak med tvång. Hon säger också att det inte finns något "internflyktsalternativ" för dem som kommer från de mest våldsdrabbade provinserna.
- Om Sverige utvisar nu så skickar det signaler till de stora flyktingmottagarna Jordanien och Syrien att det är OK att utvisa, varnade Carolyn Ennis i radions Konflikt.
Visst är Saddam Hussein borta, USA:s ockupation borde vara avslutad och allt borde vara bra. Alla flyktingar drömmer om det! En del har återvänt. Antalet konfrontationer och attacker har minskat jämfört med 2006-2007.
Men kriget är inte över. Under 2010 ökade våldsdåden igen. Många drabbas slumpmässigt, men en del är särskilt utsatta: Religiösa minoriteter, kristna. Homosexuella och andra som avviker från angriparens norm.
Dagen före den planerade utvisningen påpekade UNHCR:s Stockholmskontor i ett pressmeddelande att personer som tillhör de utsatta grupperna var bokade på planet - och att detta strider mot FN:s flyktingkonvention.
Inte bara UNHCR reagerar. I höstas skrev Europadomstolen för mänskliga rättigheter till Sverige att om personer med beslut om utvisning till Bagdad skulle vända sig till domstolen, så skulle denna be Sverige att hejda utvisningarna tills vidare. Svenska myndigheter hörde inte på det örat men brevet blev känt och ansökningarna från irakier strömmade in, precis det domstolen velat undvika. Efter att under någon vecka ha godkänt mängder av förhandsansökningar, så återgick domstolen till att ta ställning till en inlaga i taget, med krav på fullständig dokumentation. Få utvisningar har stoppats. Men sakfrågan har inte behandlats än.
Iraks migrationsminister vädjar om tillfälligt utvisningsstopp, och säger att återtagandeavtalet som Sverige har med Irak inte var menat att omfatta tvångsutvisningar.
Amnesty International protesterar, liksom Röda Korset, Sveriges Kristna Råd, riksdagsmän... och förstås de närmast engagerade: Ingen Människa är Illegal, Flyktingrörelsen FARR, Irakiska Asylkommittén... alla gräsrötter som tillsammans med ombud, präster och anhöriga har suttit på förvaren och hjälpt desperata människor med inlagor. Till sist satte de sig utanför.
Nej, de var inte bara bråkmakare. De frusna demonstranterna hade all världens rättighetsorganisationer bakom sig.
Ingenting var förgäves. När man lämnar Sverige spelar det roll om man tror att Gud och alla människor övergivit en, eller om man fått träffa medmänniskor, blivit hörd, sett plakaten, vet att några protesterat mot orättvisan. En man ringde en av aktivisterna utanför. "Tack för att ni är där, sa han. nu vet jag att vi inte är bortglömda, det betyder allt för mig även om jag kommer att dö."
Och debatten fortsätter. - Vi följer inte UNHCR:s råd, eftersom vi gör individuella bedömningar, säger migrationsministern Tobias Billström. - Det finns domstolar, alla får sin sak prövad.
Men "individuell prövning" innefattar numera att den sökande ska bevisa vem som attackerat henne - och varför. Advokaterna och UNHCR säger att det är orimligt.
Även ett individuellt beslut måste kunna leda till bedömningen att personen tillhör en utsatt grupp. Om Sverige kräver att var och en måste ha något alldeles eget personligt skäl - utöver att tillhöra en hotad grupp - så skulle konsekvensen bli att det blir svårare att få asyl ju farligare land man kommer ifrån, eller ju mer hotad ens grupp är.
För våldsmännen i Irak räcker det att du tillhör fel grupp eller är på fel plats. De begär inget ytterligare personligt skäl för att attackera dig. Det är därför du som individ har rätt till skydd enligt svensk lag och internationell rätt.
Demonstranterna är förhörda. Men de som verkligen har brutit mot lagen har inte alls gripits och förhörts! Vi väntar fortfarande på att de ansvariga ska ställas till svars:
Varför kräver Sverige egna bevis utöver att man tillhör en utsatt grupp?
Varför uppdateras inte Sveriges landinformation?
Varför har Sverige slutat följa råden från FN:s högsta flyktingorgan?
Med vilken rätt bryter Sverige mot FN:s flyktingkonvention?
