Asylnytt - bloggen

Vi ser konsekvenserna nu!

Wed, 9 May 2012 15:33:49 +0200

Med ett halvt öra lyssnar jag till nyheterna, men blir plötsligt uppmärksam.
"Migrationsverket kan inte neka barn att komma till Sverige även om det finns risk att barnet utsätts för våld och övergrepp".
Det rör sig om anhöriginvandring och man får nästan intrycket att rätten att invandra till Sverige är så stark att absolut ingenting, inte ens barnets bästa, kan hindra någon att komma hit.
Jag känner inte riktigt igen mig.
Däremot känner jag igen fallet. Jag refererade det för Asylnytt nyligen. Det rör sig om en kvinna som gift sig med en person som bor i Sverige och som därför har rätt att flytta hit. Problemet är att maken är dömd bland annat för barnmisshandel och sexuellt ofredande mot sina egna barn. Migrationsverket och migrationsdomstolen ville neka uppehållstillstånd på grund av risken att kvinnans son skulle fara illa. Men Migrationsöverdomstolen sa ifrån att myndigheterna inte har rätt att göra någon prövning av anknytningspersonens "vandel" när makarna är gifta.
Paragrafen om barnets bästa i Utlänningslagen kan inte användas självständigt, den kan bara påminna om att barnets bästa ska vägas in när andra paragrafer används.
Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik är bekymrad. "Det här känns inte bra. I framtiden kan vi inte skydda ett barn mot uppenbara risker" sa han till Dagens Nyheter.
Migrationsministern har redan öppnat för en lagändring. "Vi ser konsekvenserna nu. Det kan bli konsekvenser som många kan uppleva som orimliga".
Bra så.
Jag vill höra de replikerna fler gånger, till exempel när handläggarna känner sig tvungna att utvisa familjehemsplacerade barn. När föräldrar deporteras till olika länder. När formella krav som är omöjliga att uppfylla splittrar familjer. För att nu inte tala om när barn som upplevt våld och övergrepp tvingas tillbaka till platsen där det hände, för att problemet inte anses vara Sveriges ansvar. Uppenbara risker i framtiden...
Det är förfärligt om ett barn drabbas på grund av en lucka i lagen, om barnet kan fara illa av att flytta hit. Det är lika förfärligt när barn far illa av asylpolitikens normalfall: att hindras från att flytta hit eller utvisas från Sverige.
Men då brukar Migrationsministern hålla sig till standardsvaren att lagen är antagen i stor enighet och att domstolarnas bedömningar inte är hans sak.
Nästa gång vill vi höra repliken om orimliga konsekvenser istället.
När myndighetsbeslut leder till familjesplittring mot barnets bästa så måste något vara fel. Varje gång någon - barn eller vuxen - ställs inför omöjliga beviskrav och utvisas trots risk för våld och övergrepp, så visar det på något fel i lagen eller lagtolkningen. När den asylsökande ställs inför omöljliga beviskrav, när ansvaret läggs över på andra länder även där det är väl känt att löften om mänskliga rättigheter inte är mycket värda - då blir konsekvenserna orimliga. En orimlig konsekvens är att människor, bland dem barn, lever papperslösa och fredlösa i vårt land därför att utvisning är ett ännu värre alternativ.
Hallå ministern! Vi ser konsekvenserna nu!
Sveriges Radio 26 april Dagens Nyheter 26 april

Vem knackar på din dörr?

Mon, 5 Mar 2012 05:04:10 +0100

Sverigedemokratisk Ungdom har kommit på en smart idé. De ska upplysa invandrare som inte lyckats integreras i Sverige om att det går att återvandra.
Hela konceptet Cirkulär Migration är förstås inte sverigedemokraternas idé. Att migration kan vara en fortgående process med flera flyttningar över gränser under en livstid är högst aktuellt tankegods i EU-kommissionens planer liksom i den svenska regeringens - en utredning kom i höstas. För regeringarna rör det sig om att fokusera på bästa möjliga ekonomiska nytta av migrationen. Som antirasist och asylrättsaktivist kan jag sakna rättighetsperspektivet. Men jag har inget emot att debatten för omväxlings skull utgår från migrationens positiva effekter och möjligheterna att underlätta människans naturliga rörlighet, istället för uppblåsta hotbilder av invällande flyktingskaror och gränsöverskridande brottslighet.
Men Sverigedemokraternas ungdomsförbund har en annan agenda. Här handlar det inte om att förstärka migrationens positiva effekter utan att återställa ordningen efter den misslyckade idén att lämna hemlandet. Målgruppen är arbetslösa och bidragsberoende invandrare.
Förbundet har sökt pengar från Migrationsverket för ett projekt som innebär att medlemmarna ska knacka dörr och dela ut "goodiebags" (uttrycket kommer ur pressmeddelandet). Varje påse ska innehålla uppmuntrande flyers med frågor och svar om återvandring, USB-stickor och DVD-skivor med informationsfilmeer och "annat smått och gott".
Besynnerligt nog ansöker förbundet för detta ändamål om endast 100.000 kronor, varav hälften uppges gå till DVD-skivor för 5 kr styck. Summan ska täcka att ta fram allt material med hjälp av grafiska designers och tolkar (tolkkostnaden beräknas till 10.000 kronor, uppenbarligen för flera språk). Det lär inte precis bli några avtalsenliga ersättningar. Den "flashiga" pappersguiden beräknas kosta 1 kr styck.
Dörrknackningen ingår dock inte i budgeten; den ska skötas av frivilliga.
I projektplanen målas även upp att de kommande återvandrarna genom någon form av fadderverksamhet kan hjälpas att hitta arbete och bostäder i hemlandet. Inte heller detta är budgeterat, men vi kanske ska förutsätta att sverigedemokrater hjälper till frivilligt med sådant också.
Hur ska då målgruppen nås? Enkelt. Sverigedemokratisk ungdom kommer enligt projektplanen att genom samarbete med Migrationsverket och Skatteverket ta reda på vilka som fått uppehållstillstånd och därefter inte har haft taxerade inkomster på tio år. Detta kommer nämligen att ge "bästa tänkbara resultat" som "indikator på ett långvarigt avståndstagande från den inhemska kulturen".
Hoppsan. Glöm traumatiserade flyktingar, skadade och handikappade, glöm finanskrisen och eventuella svårigheter för nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden, glöm diskriminering och rasism, glöm utnyttjande av de fattigaste på den svarta arbetsmarknaden! Är du arbetslös så beror det ändå på att du tar avstånd från svensk kultur.
Kommer Migrationsverkets bedömare att gå på det? Kommer de att tycka att 100.000 är en småsak för att slippa diskussionen om att diskriminera sverigedemokrater? Jag vill inte tro det. Det skulle bara vara för magstarkt om en statlig myndighet attesterade sverigedemokraternas projekt för att registrera oönskade invånare.

Smugglaren Raoul Wallenberg

Thu, 26 Jan 2012 05:18:44 +0100

Den 27 januari minns vi Förintelsen. Högtidstalen påminner om hur nazisterna tog makten och genomförde historiens största folkmord.
Vi vill helst minnas när Sverige stod på den goda sidan: De vita bussarna i Tyskland, Raoul Wallenberg som räddade judar ur Ungern med svenska främlingspass. Men räddningsaktionerna kom i krigets slutskede, då Förintelsen var ett faktum och flera miljoner människor hade dödats.
Innan nazisterna hade tagit det slutliga beslutet att likvidera den judiska befolkningen, var det fortfarande möjligt för judar att lämna Tyskland. En del försökte. Men de hindrades bland annat av Sverige, som krävde att judars pass skulle stämplas så att de kunde identifieras och nekas inresa.
Efter nazismens fall framstod det som skamligt att omvärlden så länge hade hindrat förföljda från att fly. Det dröjde innan visumtvång började användas på samma sätt igen.
Efter andra världskriget kunde flyktingar resa till Sverige lagligt för att på plats ansöka om asyl.
Men när nästa storkrig bröt ut i Europa på 90-talet var det dags igen. Sverige införde visumtvång gentemot det nuvarande Serbien och Kosovo, och senare mot Bosnien, trots den etniska rensning som pågick. Det var kontroversiellt. Människor ska inte hindras från att fly, det var ju en lärdom vi aldrig skulle glömma!
Den dåvarande invandrarministern höll med om det, men försvarade visumtvånget mot Bosnien med att Sverige redan tagit emot så många. Men snart infördes visumtvång mot det ena landet efter det andra. Regeringen hävdade att visumtvång inte hindrar någon från att fly - bara från att fly till Sverige. Men det var inte sant. Sverige var inte ensamt om att ha ändrat politik.
Idag kan ingen som försöker fly till ett EU-land göra det lagligt utan att ha visum i förväg. EU har gemensamt visumtvång mot 130 länder.
Allt kan inte skyllas på EU. Sverige var med i täten för denna politik, som tvingar flyktingar att lita till människosmugglare. Dessutom avgör fortfarande de enskilda länderna vilka som ska beviljas visum. Sveriges egna regler är benhårda: Den som kan misstänkas vilja stanna i Sverige får inte visum. Därmed utesluts alla som behöver asyl.
Migrationsverkets riktlinjer för visum är torr skräckläsning. Ju farligare ett land är, ju mer skyddslös en grupp är, desto omöjligare ska det vara att få visum.
Skammen från Förintelsen är glömd, Sverige nekar laglig inresa just till de mest hotade. Sedan kriminaliseras de som ändå lyckas fly och kommer utan resehandlingar.
Dagens Wallenberg heter Amir Heidari, en människosmugglare bosatt i Sverige. Med falska pass och på krångliga vägar hjälpte han landsmän ut från Iran, undan det medeltida religiösa förtrycket. Han greps och utvisades till slut. Nu har han själv lyckats fly och har berättat hur han fängslades när han kom tillbaka till Iran, och utsattes för tortyr.
Raoul Wallenberg skulle ha fyllt 100 i år, och hans minne firas. Det är bra, håll hyllningstalen! Men glöm inte säga att han idag skulle ha kallats människosmugglare.